Hej på dej!

Livet vände, just precis så som jag hoppats på men som jag inte vågat räkna med. När du blir ifrågasatt av myndighetspersoner och andra i din omgivning är det svårt att hålla sin ståndpunkt och jag började tvivla på mig själv, min historia och mitt mod. Vi har varit i helvetet och vänt men nu står vi i andra änden och kan skåda ljuset. Framtiden är sannerligen vår och jag vågar drömma om det där livet vi påbörjade innan det tog en hemsk vändning. Jag är stolt över att jag stod kvar; nu vandrar vi vidare.

Ska denna vandring leda oss in i skogen? Jag har länge drömt om ett hus på landet och trodde väl inte att det kunde bli en realitet men av en slump fann jag ett hus på nätet som motsvarade mina drömmar dock var placeringen inte den jag tänkt mig. Mitt ute i mörka Göinge skogarna står det; rött med vita knutar,  med sitt stora vita lantkök och plats för oss alla och eventuella gäster. Ja jag drömmer, men just nu njuter jag av drömmen för det var så länge sedan jag vågade ge mig hän åt drömmandet. Kanske placeringen är en ödets nyck då det ligger runt hörnet där jag bott av och till i mitt liv och jag kan cykla till mammas grav. Som alltid är det tanken på vad det kan innebära för barnen som håller mig tillbaka; hade det bara varit jag och Älskling hade vi flyttat imorgon! =)

Outgrundliga är livets vägar, bara att vandra och se vart de för oss!

Vandra i frid! <3

Kram kram Kajsa Karin