Hej där ute.

Igår fick jag besök av en kär vän. Hon är en av dem som bor i mångmiljonvilla, har fin bil och fina kläder. De har stuga i skärgården och åker på semester minst två gånger om året. Hon lever det liv jag en gång drömde om. Jag var på väg men hann aldrig i mål. Hon är även en av dom som följt mig genom livet. Ibland på nära håll och ibland lite på håll men vi är alltid på något sätt sammanvävda med varandra. Båda har vi syskon som umgås med varandra så därför har vi  koll på hur den andra har det. Vi delar liknande bakgrund och många av barndomens minnen har vi upplevt tillsammans. Igår när vi satt där över teet och försökte ta igen det sista året som gått förbi kom vi fram till att vi funnits i varandras liv i 30! år. Detta innebär att förutom min storebror är hon den som kännt mig längst! Vilken insikt.

Tyvärr har vänskapen avstannat av olika orsaker men kanske vi kan återuppta den? Jag har nog saknat henne lite grann ändå....Om jag bara kunde bli kvitt mitt mindervärdeskomplex och känsla av misslyckande. ( LITE avundsjuka är oxå med, jag unnar henne att hon fått det bra så ingen missunsamhet, men jag skulle oxå velat ha det så men schhhh)).

Trettio år! Shit jag börjar bli gammal......Ingen fara jag är ganska glad över att jag överlevt så här långt. Finns så många ställen där jag gjort felval och livet kunde tagit en galen ände, men någon däruppe måste ha ett gott öga till mig ändå för på något sätt landar jag alltid på fötterna. Jag står absolut inte där jag trodde att jag skulle, och livet blev helt annorlunda än vad jag tänkt men jag försöker göra det bästa av det jag fått och ta tillvara på den tid jag har med mina kära. För det livet med klarhet har lärt mig är att om morgondagen vet man absolut ingenting och livet förändras på en sekund om det vill sig illa. Jag är fattig på pengar men rik på så många andra sätt!

Vad vill du helst vara rik på?

Kram kram Kajsa Karin.