Hej på dej.

Så nu sitter jag här, sista dagen på ledigheten och med så många saker kvar att göra av allt det där jag tänkt jag skulle hinna. Fast jag har hunnit med det jag helst ville, vara med familjen och bara ta det lugnt. Barnen har lekt hela långa dagarna och det har varit så skönt att kunna låta dem stanna i leken med endast avbrott för mat. De leker fantastiskt fint ihop och det turas om att leka det de vill;  allt från legobygge till dockor och olika spel.

Här hemma har fejats lite och nya gardiner sytts på nya fina maskinen och skåp sorterats. Funderar allvarligt på att skriva en lista med mina andra "måsten" brukar bli lättare att få dem gjorda då. Vissa saker behöver jag hjälp av Älskling med och tror minsann en lista kan vara till extra hjälp då för han är en hejare på att säga sedan. =) Dock händer det saker i en ryslig fart när vi väl bara kommer till skott! Det strösta projektet vi/jag nu går och grunnar på är en platsbygd loftsäng till lilleman, han bor ju i ett väldigt litet rum och en loftsäng skulle ge honom lite mer golv utrymme till hans legobyggande. Blir nog bra när vi kommit på hur, de andra lösningarna vi hittat har ju fungerat utmärkt. Jag kan fortfarande titta på vår delning av storarummet och känna mig supernöjd. Vi har 100kvm som vi förvandlat från fyra rum och kök till sex rum och kök, är bra jobbat tycker jag särskilt med tanke på att det är en hyresrätt och allt är nedmonteringsbart vid en eventuell flytt.

Idag är en speciell dag på ett annat sätt också för idag är det två år sedan Älskling vandrade in i mitt kök och i mitt hjärta. Två år bara, känns som en evighet sedan coh samtidigt som igår. Jag kämpade emot länge för inte trodde jag då att vi skulle komma dit där vi står idag. Vi som hade avståndet och så mycket annat emot oss lever idag ett i allra högsta grad gemensamt liv. Hade någon sagt till mig då att Han var min framtida man hade jag bara skrattat för jag skulle då aldrig gifta om mig. Tänk så lite man vet om sitt eget liv! =)

En sista dag av ledighet som kommer ägnas åt att starta upp inför kommande termin. Avdelningen som jag startade upp ska troligtvis stängas igen och till hösten ska jag tillbaka till Månsagården. Det gamla, kända, är på väg tillbaka men ändå är allt förändrat. Livet är gott!

Kram kram på Dej!

Kajsa Karin.