Hej.

Var tar tiden vägen? Ju äldre jag blir desto fortare försvinner den. Jag är så tacksam för att jag lyssnade på alla de som sa åt mig att njuta av småbarns åren för de är snabbt förbi. Jag njöt verkligen av den tiden som jag kunde ägna  åt och med barnen. Den grund som lades då kan jag se hjälpa dem i deras val idag. Fina och trygga trots det jobbiga som varit. Vart vi än kommer möts jag av att barnen sköter sig och är ordentliga och det är mitt grundmål. Jag är en stolt mamma! =) ( jo jag vet att det är de flesta mammor men man måste väl få skryta om det finaste man har? )

Nu har min lillkille gått och blivit skolepåg. Han som tittade ut ur min mage för sådär ett par år sedan vill inte längre mysa i knäet och säger jag mammas lillekille till honom får jag en kall blick och ett Näää jag är STOR nu mamma! =) Fast fortfarande vill han ha kvälls mys och godnatt pussen. Vad gör jag den dagen då det också tar slut??

Varje ålder har sin tjusning men jag inser med all större tydlighet att talesättet: små barn, små bekymmer, stora barn stora bekymmer stämmer allt för väl.

Du kan inte bestämma när och hur ditt liv tar slut; bara hur du lever fram till dess.

Njut av tiden!

Kram kram Kajsa Karin.