Hej!

Ja, jag kan lugnt säga att alla reagerar olika på att vi gift oss. Allt från stora kramen och lyckönskningar till att nästintill få luren i örat. Nog visste jag att min syster skulle bli sur men att gå därifrån till att inte prata med mig alls trodde jag nog inte.

Nu förstår jag inte alls varför någon skulle tycka illa på att man gifter sig. Samhället är byggt så att säkerheten för alla inblandade parter blir större vid ett äktenskap. Vi som då har barn på olika håll vill ju värna om varandra och barnen så att ingen av oss hamnar i en ohanterlig situation vid händelse att något hemskt händer.

Allt detta var naturligtvis en bidragande orsak men störtsa anledningen var/är att vi älskar varandra. Tidigt i relationen pratade vi om giftermål och båda var vi överens om att det där hade vi gjort förut och var absolut inte aktuellt igen. Men allt eftersom tiden gick och känslorna växte så kännde jag iaf att jo jag vill nog ändå. När så då Älskling friade och visade att han hade samma önskan då fanns det ingen anledning att tveka. Vi har markerat för varandra och omvärlden att vi två hör ihop och att vi menar fullt allvar med att skapa vår familj och dela framtiden.

Jag vaknar med ett leende och doften av kaffet han bryggt åt mig innan han far till jobbet. Jag somnar med hans snusande i nacken. Hela mitt väsen vill vara honom nära. Jag är lyckligare än någonsin.

Tyck vad du vill men respektera mina val!

Kram kram Kajsa Karin.