Hej.

Var tar tiden vägen? Ju äldre jag blir desto fortare försvinner den. Jag är så tacksam för att jag lyssnade på alla de som sa åt mig att njuta av småbarns åren för de är snabbt förbi. Jag njöt verkligen av den tiden som jag kunde ägna  åt och med barnen. Den grund som lades då kan jag se hjälpa dem i deras val idag. Fina och trygga trots det jobbiga som varit. Vart vi än kommer möts jag av att barnen sköter sig och är ordentliga och det är mitt grundmål. Jag är en stolt mamma! =) ( jo jag vet att det är de flesta mammor men man måste väl få skryta om det finaste man har? )

Nu har min lillkille gått och blivit skolepåg. Han som tittade ut ur min mage för sådär ett par år sedan vill inte längre mysa i knäet och säger jag mammas lillekille till honom får jag en kall blick och ett Näää jag är STOR nu mamma! =) Fast fortfarande vill han ha kvälls mys och godnatt pussen. Vad gör jag den dagen då det också tar slut??

Varje ålder har sin tjusning men jag inser med all större tydlighet att talesättet: små barn, små bekymmer, stora barn stora bekymmer stämmer allt för väl.

Du kan inte bestämma när och hur ditt liv tar slut; bara hur du lever fram till dess.

Njut av tiden!

Kram kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...