Hej på dej! =)

Nu har vi drabbats av kylan och idag låg frosten kvar länge på vår gård. Solen sken på oss en del och inte har jag mage att klaga, vi är ändå inne i mitten på november. Dock gör det mig ont när jag ser våra små barn gå omkring och frysa. Det gör mig ont när jag vet att deras föräldrar inte har pengar till att köpa varmare kläder. Barnbidrag på fredag och en del av barnen kommer få andra kläder under helgen, men i vissa familjer räcker bidraget inte till allt som det ska täcka. Jag ser vuxna som kämpar på allt vad tygen håller men som ändå inte får ihop det. Det är inte lätt att stå utanför i dagens samhälle. Vi gör vad vi kan för att hjälpa. Fixar och trixar, tar med kläder från de egna barnen men de räcker inte för barnen är många och behovet stort. Diskussionen går varm. Är det vår uppgift att klä dessa barn? I grunden inte, men inte är det rätt att "straffa" dem för något de inte rår för?!

Själv inser jag hur patetisk jag kan vara i mina tankegångar ibland, då jag inte anser mig ha råd att köpa de märken på kläder till barnen jag önskat. Att jag får dåligt samvete för att de inte får märkeskläder alls utan det handlas mest på Lindex och Hm. Fast de har gott om kläder och slipper definitivt att gå runt och frysa vilket är det viktigaste.

Så min slutsats blir att även om vi är långt ifrån rika så har vi det gott och vi kan möta barnens behov utan att behöva ge avkall på något nödvändigt. Jag är imponerad av de som orkar kämpa på år ut och år in och ändå hoppas på ljusning trots svårigheterna att ta sig in i samhället och bli självförsörjande.

Var nöjd med allt som livet ger......;)

Kram kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...