Som gubben ur lådan hoppar du fram ur mitt förlutna

och förväntar dig att inget hänt sedan då.

Du försöker dra i mina snören

i tron att jag fortfarande är din marionett

men  snörena är sedan länge klippta

Du gjorde det själv utan att veta

jo, jag föll och jag slog mig hårt

men jag reste mig och gick min väg

idag styr jag stegen själv

Aldrig mer jag låter mig ledas

in på vägar jag inte vill gå

Nu går jag med huvudet högt

och binder nya snören

snören till lyckan

På radion spelas Satellite med tyska Lena. Jag känner hur leendet sprider sig över mitt ansikte och hur mitt inre liksom blir varmt. Tankarna går som alltid till dig, den låten kommer för evigt vara förknippad med dig och vår helg på Tysklandsbåten. Disken går fort att ta hand om när tankarna får vandra fritt men det är lite utav ett självplågeri för saknaden är enorm. Jag saknar dig varje dag men idag är det lite mer än vanligt. Vet inte om det beror på att vi varit tillsammans så mycket över semestern eller för att ensamheten är total nu när inte barnen heller är här.

Det jag vet med säkerhet är att den gången jag får ha er alla nära mig varje dag kommer jag att prisa högre makter för det är min bild av lycka. Vi har en bit att vandra och många knutar att lösa men jag vet att jag vill inte leva mitt liv utan dig. Du skänker mig glädje och ro samtidigt. Saknar dig mer än du kan ana!