Hej alla!

Söndag kväll och i morgon en ny vecka framför oss. En ny dag, en ny möjlighet, en ny framtid....Jag lider av ångest!!!

HAN kom i lördags i alla fall och stannade ända till söndag eftermiddag. Vi hade ett mysigt och pratsamt dygn ihop. Vi känner ju faktiskt inte varandra så väl även om telefonen gått het den sista tiden. Han har något, något som jag inte kan sätta fingret på. Hela mitt intellekt skriker NEJ! men resten av mitt varande skriker JAAA! Och det går inte en timme på dygnet då han inte upptar mina tankar. Och jag kan bara inte fatta det....samtidigt som det ger mig just ångest. Han kanske inte alls blir kär i mig? Eller bara fantiserar jag? Varför inte en kille på närmre håll?  Varför är allt så komplicerat? Är detta att vara kär? Har aldrig kännt så här förut....inte den fysiska längtan och smärtan i magen, sorgen varje gång det inte är hans sms och glädjen när det är....Knäppt!

Vi ska ta det lugnt; ha is i magen o se vad som händer....HAN sa så, jag höll bara med. Men det om något visar ju att han inte känner mig...Is i magen???

Hur gör man då? :) Tror inte jag är kapabel till det! Men jag har just inget val....Fast jag vet inte om jag vill vara kär om det innebär att må så här....jag känner mig nästan sjuk och faktiskt ganska ledsen för jag har ju ingen aning om och när vi ses igen! Om inte så var det väl inte menat och jag får släppa och gå vidare. Jag behöver inte en man för att mitt liv ska bli bra utan mer för att det är trevligt att dela livet med någon speciell förutom familj och vänner. Och han får mig att känna mig speciell.....

Så nu är det dax att försvinna in i drömmarnas värld om jag bara kan somna....Ha en skön vecka alla där ute! Kram Kram Kajsa Karin.