Hej på dej!

I snart fyra (!)  år har jag haft denna blogg. Inte trodde jag att det skulle vara något för mig när jag startade den efter en uppmaning från en kollega. Inte är det många som följt mig genom åren men en och annan tittar in då och då. Själv tycker jag det är kul och intressant att gå tillbaka i tiden och följa min egen färd. Är till syvende och sist för min egen skull som jag skriver.

Det som blir uppenbart för mig när jag ser tillbaka är att jag sedan en tid tllbaka inte har så mycket nytt att skriva om. Det är samma saker som oroar mig, samma problem att lösa som för ett halvår sedan och det känns inte som en lösning ligger framför mig inom en snar framtid. I samtal med en vän idag konstaterade vi vikten av behålla kärnan av sitt jag. Det är så lätt att bara vara mamma och fru och tappa bort sitt inre värde. Jag har gjort en lång resa under många år och än kan jag inte se slutet. Jag är medveten om att jag nyss påbörjat en ny färdriktning och är osäker på vilka åtgärder som ska vidtas. Packning för tre eller sex?

Som jag sagt i tidigare inlägg är att stanna kvar det svåraste som finns för mig och jag måste verkligen kämpa med mig själv just nu. Hela mitt inre skriker fly men jag vill ju egentligen inte, vill bara inte må så här längre. Känslan av misslyckande och otillräcklighet är total. Det jobbiga i kråksången är att jag inte kan förändra situationen på något mer direkt sätt än genom att flytta. En flytt skulle innebära att hon slapp mig och jag slapp Henne, men även att jag förlorat Älskling. Den ena kommer liksom med den andra. Frågan jag ställer mig är om det är värt priset jag och mina barn får betala? Bara att jag ställer mig frågan gör mig orolig.

Ja,som du  förstår är det mycket tankar och känslor som snurrar.

Övervinner kärleken verkligen allt?

Jag hoppas.

Kram Kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...