När jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som bäst.

Ja, det var väl lite så det var för mig i lördags kväll. Trött och allmänt slutkörd av allt flyttandet var jag inte den trevligaste människan på jorden när det närmade sig sängdax. Jag kröp ner i sängen och sa till Älskling: Tänk vår första natt i gemensamma hemmet. MMMM svarar han och sedan överraskar han mig totalt genom att ta fram ringar och fråga om jag ville förlova mig med honom. Klart jag ville och helt plötsligt var hela kroppen full av fjärilar och sova fanns inte på kartan. Han hade köpt en jättefin silver ring med stenar i, vi ska när livet lugnat sig köpa regelrätta förlovningsringar ska bara först ;) Ja, som livet kan bli. Helt slut idag igen och ändå har jag hur mycket som helst kvar att göra, men det är kärt besvär för tänk så skönt det blir när allt blir som det ska!

Sköt om er där ute!

Kram kram Kajsa Karin.