Hej!

Ibland glimmar det till av förståelse för min mammas handlingar vid mina föräldrars skilsmässa. Igår var ett sådant tillfälle. Jag började packa ner sakerna i bokhyllan och fick då tag i alla foto albumen. Bilder där mitt liv flimrar förbi: Lyckliga minnen blandade med sorgesamma. Studenten blandat med förlovning,bröllop och barndop. På flertalet av dem ser jag faktiskt riktigt lycklig ut fast jag vet ju vad som lurar under ytan. Jag kan inte låta bli att bläddra fast jag vet att det kommer göra ont. Huset som jag älskade och inte ville lämna. Sorgen som skiner igenom i barnens ögon men även bilder där de strålar av lycka: Kommer jag kunna ge dem den igen?

Mamma gjorde helt sonika så att hon brände allt som hade med pappa att göra när deras skilsmässa var klar. Igår kände jag samma önskan att slippa det förgågna och kunna börja om men det är ju omöjligt. Och inte kan jag utsätta barnen får det dilemmat att stora delar av deras barndom inte finns längre. Själv har jag skrapat ihop stoft av min egna barndom hemma hos mormor, farmor och pappa.

Nya album är inhandlade och ska snart fyllas med foton som visar på hur livet ser ut nu, blir spännade att se vad som kommer finnas på! Hoppas de blir roliga att bläddra i om tio år.

Kram kram Kajsa Karin.