Hej där ute.

Sitter här hemma med ännu en vård av barn dag. Tösen har varit uppe halva natten med sin hosta så fick bli till att ha en krya på sig dag, fast just nu verkar hon ganska så pigg. Pigg önskar jag att jag med kände mig, men min kropp har kollapsat och jag måste börja om med min laktosfria kost igen. Jag har under för lång tid slarvat och inte varit konsekvent eftersom effekterna av slarvet inte varit så farliga. Kombinationen av inre stress och för stort intag av laktosprudukter i helgen gjorde att lördags natten och hela söndagen spenderades med en enorm magkramp. Så det är bara till att börja om.

Börja om tycks vara meningen för mig och livet just nu. Jag börjar om. Nytt jobb, ny bostad och en ny familjebild. Allt på en och samma gång, som alltid. Är det konstigt att jag känner mig stressad och orolig? Just nu är jag inne i en mental svacka och känner mig ganska så svag och knäckt över att livet inte riktigt vill som jag vill, fast jag är ju på väg! Har alltid drömt om en stor härlig familj men inte trodde jag att det skulle gå till på detta sättet. Jag har många betänkligheter om hur vi ska få allt att fungera men framförallt en rädsla om att inte räcka till. Jag tycker om att vara behövd men vill ge alla lika delar och finns det då ork kvar till kärleken och mig själv?

Fullt medveten om att jag har Älskling vid min sida som också drar sitt lass av bördan så kommer allt att bli bra, jag måste bara lära mig att vi är två, att jag kan backa och be om hjälp. Just be om hjäp är inte min starka sida men jag jobbar på det fast ibland tar envisheten över.

Livet är förunderligt och går inte att styra, det gör som det vill.

Kram kram Kajsa Karin.