Hej.

Hon sitter i soffan med sjukdomen rivandes i sig. Hon tittar på mig och säger: Detta kan inte vara rätt mamma jag är ju bara åtta inte ska jag dö redan?! Nej inte ska du dö, säger jag och tar upp henne i famnen och lyckas få henne att somna.

Inatt drabbades jag av samma dödsångest och samma sjukdom. Maginfluensa är nog Guds straff för att man ska inse hur liten man är och hur skört livet är? (obs viss ironi). Sessan är fortfarande rädd för att kräka så att få i henne mat är ytterst svårt, själv håller jag i mig till blåbärssoppan och knäckebröd. Hoppas vi piggar på oss snart för jag börjar bli riktigt trött på denna sjukdomskarusell. 

Jag vill hesmkt gärna vara pigg till helgen för då ska lockarna falla och Älslking och jag ska ha en ta hand om varandra helg. Vill inte gå miste om den ju! Vi ska även hem till en gammal kollega och se vad för saker hon tänker göra sig av med. Vi behöver massor till vårt hem känns det som.

Var rädda om Er och akta er för Guds straff ;)

Kram kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...