Hej.

Idag har det gått ett år. Ett år sedan den dagen då Älskling stod i min hall skruvandes på sig. Han var på väg hem och vi visste det skulle dröja länge tills vi kunde ses igen. Han tittar på mig och frågar det jag väntat på i en evighet kändes det som. En enkel fråga men ack så viktig. Är det vi nu? Ja! Var naturligtvis mitt svar och från och med där har vi varit ett. Visst har jag ifrågasatt och undrat hur vi skulle få ihop det men som jag brukar säga; finns det en vilja finns det en väg och nog är vi på väg alltid. Snart bor vi ju tom under samma tak!

Ibland har jag svårt att fatta att det bara gått ett år för det känns så självklart att han finns där, men ibland har jag lika svårt att förstå att det har gått ett år för tiden bara flyger fram. Ett fantastikt år har jag haft och jag hoppas framtiden blir lika bra.

Jag vet att du läser mitt hjärta och vill att du ska veta att du är bland det bästa som hänt mig! Älskar dig mer än du anar! <3

Hoppas Ni där ute också finner er lycka!

Kram kram Kajsa Karin.

 

nallen

8 februari 2011 16:02

Och du e det bästa som hänt mig.. Älskar dig massor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...