Hej alla!

Just nu är det detta dilemma som snurrar i mitt huvud. Vad är det för fel på mig egentligen? Varför kan jag liksom aldrig bara vara nöjd utan ständigt detta sökande efter förändring och självutveckling? Dagarna som gått har varit fulla utav kaos och frågor ingen vet svaret på. Jag håller på att skapa en avdelning med knappa medel och med andras goda vilja. Härligt att det finns så många vänliga själar därute som hjälper mig med materiel. Saknar massor av saker men mest saknar jag en kollega. Tusen beslut varje dag och jag får ta dem ensam. Ska väl inte klaga, jag får ju som jag vill ;) men i ärlighetens namn kanske allt är ogjort när min partner väl kommer för han/hon kanske inte alls delar mina tankar kring hur lokalerna ska användas eller mina pedagogiska tankar. Utmaning javisst men fixar jag den? Jag vill och jag ska!

Mitt nya motto här i livet!

Om du aldrig låter dig rubbas ska du inte heller förvänta dig att att någon ger dig en knuff!

Kram kram Kajsa Karin.

 

Agneta

17 januari 2011 21:47

Hej Kajsa,
Menar du att du jobbar ensam? Det går ju inte...
Hur många barn ska det vara på avdelningen?
Vi har fått klart med vår nya chef nu, men det visste du väl redan? Allt flyter på som vanligt på Månsa och imorgon är det slutföreläsning på Sommarlust ju!
Kram ha det gott/Agneta

http://www.ams.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...