Hej alla!

Just nu är det detta dilemma som snurrar i mitt huvud. Vad är det för fel på mig egentligen? Varför kan jag liksom aldrig bara vara nöjd utan ständigt detta sökande efter förändring och självutveckling? Dagarna som gått har varit fulla utav kaos och frågor ingen vet svaret på. Jag håller på att skapa en avdelning med knappa medel och med andras goda vilja. Härligt att det finns så många vänliga själar därute som hjälper mig med materiel. Saknar massor av saker men mest saknar jag en kollega. Tusen beslut varje dag och jag får ta dem ensam. Ska väl inte klaga, jag får ju som jag vill ;) men i ärlighetens namn kanske allt är ogjort när min partner väl kommer för han/hon kanske inte alls delar mina tankar kring hur lokalerna ska användas eller mina pedagogiska tankar. Utmaning javisst men fixar jag den? Jag vill och jag ska!

Mitt nya motto här i livet!

Om du aldrig låter dig rubbas ska du inte heller förvänta dig att att någon ger dig en knuff!

Kram kram Kajsa Karin.