Hej alla!

Igår mötte jag en kollega på min andra arbetsplats som sa; du jag läser om ditt liv! Kul tycker jag ju så klart, är ju halva tanken med varför jag skriver i ett öppet forum. Men något hon sa sedan fick mig att fundera. Hur kan du lämna ut dig själv så mycket? Jag upplever inte att jag är så självutlämnanade och mycket av det som händer runt omkring mig och inuti mig väljer jag att skriva om på andra ställen. Samtidigt finns det ju ingen mening med att skriva den här typen av blogg utan att vara personlig för då förlorar den hela sitt syfte. Sedan sa hon med ett skratt vem är du nu kär i då?! Det var en trigger!

Jag har läst igenom nästan hela bloggen och funderat och inte för att jag på något sätt måste rättfärdiga mig eller stå till svars för mina handlingar, så vill jag ju inte att folk ska gå runt med en felaktig bild av mig som person. Känner att jag kanske ska lägga vissa kort på bordet bara för saks skull.

Jag hoppas att det tydligt går fram att den som har mitt hjärta i sin hand är Nallen. Det vi håller på att bygga upp känns som något fint och äkta. Det är skrämmande och läskigt att ge sig ut på den vägen ännu en gång. Samtidigt är det ju alldeles underbart!

I övrigt så ja visst har jag knutit många kontakter under mina timmar framför skärmen. Den som starkast påverkat mig är nog B. Vi träffades ett tag och inledde tom en relation men försent insåg jag att han bara ville leka. Ha kakan och äta den. Lögn efter lögn uppdagades och jag valde att bryta. Han hör av sig ibland mest som för att kolla om jag ändrat mig men så är ju inte fallet, samtidigt måste jag ju erkänna att känslorna han fick mig att känna påverkade mig starkt.

Under denna tid som singel är han den enda jag haft den typen av relation med fram till nu då. Älskade A är älskade A. Vi fann en koppling ,en gemenskap och en sorts vänskaplig kärlek. Vi har kontakt ofta fortfarande och kanske vi kommer följa varandra en bit på varandras väg genom livet, men mellan oss har det aldrig varit tal om en kärleksrelation i ordets rätta bemärkelse.

Andra som jag nämt här tex Någon är flyktiga kontakter som jag endast mött över nätet och som har varit lite tids fördriv och en föda för egot. Det som händer på nätet är speciellt och annorlunda, många människor tappar konceptet helt och man får vara på sin vakt. Som tur är lär man sig snabbt att även tolka signalerna där ute och kan på så sätt skydda sig. Men visst blåögd och godtrogen som jag är så har jag väl också gått på en och annan blunder men det bjuder jag på.

Ansvarsfull och ordentlig sedan barnsben så det har jag tagit igen med råge nu! =)

Nu är det dax att bege mig till jobbet!

Ha en bra dag där ute! Och Karin...lämna gärna ett avtryck någon gång....

Kram Kram Kajsa Karin.

 

Karin

18 februari 2010 20:53

Ja du Kajsa, jag har läst idag igen!!! jag känner att idag skrev du lite till mig, så klart att jag då inte kan låta bli att skriva.... Som jag sa igår tycker jag att du skriver helt fantastiskt om ditt liv. När jag läser känner jag hur du mår och hur du har det. Fast att jag inte känner dig jätte bra så känner jag dig i alla fall tycker jag. Kämpa vidare i mot och medgångar och lycka till med kärleken. NJUT!!!!
Kram Karin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...