Hello! ;)

How do you know when its time to let go or to fight even harder?

Sjuka barn hemma gav mig extra snurftid på datorn och då ramlade jag in i ett forum med olika textrader; quotes.

Just den ovan nämda textrad fastnade i mitt medvetande då den just nu så tydligt definierar var jag står i livet.

Är det här slutet på min och Älsklings resa eller ska jag/ vi kämpa lite till och hoppas på att resan vänder riktning?

Hur mycket ska man/jag låta barnen styra vilka levnadsvillkor jag som vuxen ska ha?

Jag har alltid försökt sätta barnen och deras behov i första rum, men nu kolliderar de med mina egna behov och önskningar, samtidigt måste jag som vuxen lyssna när barnen ger så tydliga uttryck för att de inte mår bra.

Vi har haft ett minst sagt turbulent år och det ser ut som det lär dröja innan turbolensen lägger sig. En del av oron och konflikterna igångsätter jag genom mitt sätt att agera som förälder/extra vuxen. Ska jag då frångå mina prinicper och regler som jag valt att följa i min föräldra roll? Principer och regler som hittills gett mig två skötsamma och underbara barn? Eller är konflikterna bara ett sätt för att se om jag står pall? Personligen tror jag att du som förälder måste visa vem som bestämmer och sätta ramarna men ändå visa att du lyssnar och är mottaglig för förslag. Ärlighet, omtanke och respekt är de ledord som jag försöker följa i all skeenden i livet, ibland lätt, ibland svårare.

Jag vill inte släppa om den vuxna kärleken men samtidgt vill jag att barnen ska växa upp i ett kärleksfullt hem. Hur gör jag för att få ihop dessa bitar?

Kram Kram Kajsa Karin.