Hej på dej!

För några dagar sedan skrev jag att jag lever min dröm. Något har hänt som har gjort att jag nu ifrågasätter allt och det som förut var en dröm känns numera som en mardröm. Jag känner en stor sorg när jag erkänner för mig själv att den resa jag gjort hade jag aldrig gjort om jag vetat vad som komma skulle. Drömmen är inte så vacker just nu och är mest bara jobbig. Fördelen med mardrömmar är de på ett eller annat sätt brukar ta slut och drömmen ta vid igen.

Frågan jag ställer mig är: När ska det ta slut? Varför denna ständiga berg och dal bana? Jag ifråga sätter mig själv som person och undrar vad det är för fel på mig, mitt tankesätt och mitt agerande. Kräver jag för mycket? Är jag för hård? Inkompetent? Ja några svar har jag inte bara en massa frågor och undringar. Just nu har jag svårt att se var och hur jag skulle agerat annorlunda men det är jobbigt att känna som om världen vänt sig emot mig och stå ensam i blåsten.

Det är ju just i dessa situationerna det står så klart för mig att jag fortfarande står ensam. Konsekvensen jag måste bära pga hur mitt liv sett ut. Det paradoxala i situationen är att jag hamnat i den just för att barnen inte ska få växa upp och känna likadant! =(

Räck ut en hand och någon kan komma att greppa den!

Kram kram Kajsa Karin.