Hej på dej!

 "Johanna"

Till att börja med är din ton lite hård för att vara någon som skriver anonymt, för det andra undrar jag om du verkligen läste det jag skrev? Klart att det är min version som kommer fram här, det är ju min blogg, den andra sidan kan jag inte berätta om utan det får stå för honom. Det jag med säkerhet vet är att jag älskade honom från första stund till trots att jag hade vänner och familj emot mig. Jag skrev i det andra inlägget att jag hade många fina minnen och bra erfarenheter med mig från tiden med honom men även att det fanns mindre bra upplevelser som jag lärt mig av, även dem.

Jag vet inte riktigt vad det är du vill komma åt? Det faktum att han var utländsk? Spelar mindre roll för mig. Eller att han stundvis var våldsam? Har inget med hans utländska bakgrund att göra utan snarare det tankesätt och den psykiska press han befann sig i ibland. Min skuld? Den störtsa skulden var väl att jag tog strid för kärleken och inte gick. Jag kunde vara väldigt ifrågasättande och provocerande men det är inte skäl för att slå eller kränka. Båda var vi väldigt svartsjuka i läggningen och svartsjuka är destruktivt. Om jag var otrogen? Nej, aldrig även om tillfällen fanns, för så länge vi hade en relation fanns bara han och det var han som lämnade mig för en annan. Det tog tid innan jag tittade åt en man på det viset igen och ännu längre innan jag träffade den man som jag sedan skulle dela elva år med och som blev far till mina barn.

Så " Johanna" jag vet inte om det gav dig en klarare bild annars får du skriva igen, men med bättre frågor!

Vill du veta den andra sidan får du prata med han med de mörka ögonen själv eller be han kommentera här för jag vet att han läser.

Var rädda om varandra och vårda de fina minnena ömt. Vi har bara ett liv så låt det vara värdefullt!

Kram kram Kajsa Karin.