Hej på dej!

Jaha "Johanna" du kan ifrågasätta min historia men inte våga träda fram själv. Sådant är fegt  tycker jag.

Nog sagt om detta. Jag har semester. Inget ovanligt i dessa tider då de flesta är lediga nu. Det ovanliga är att jag har semester med mig själv. Hela tomma dagar där jag bara behöver tänka på mig själv. Duktigt ovant. Visst kommer Älskling hem på kvällskanten men det är ju bara mysigt att det är han och jag på kvällarna. Jag hade gjort upp en lista i mitt huvud vad jag skulle göra denna veckan men inte har jag fått så mycket gjort. Tiden har jag istället lagt på umgänge med vänner och vila. Skönt att bara få vila. Läsa tidningen i sängen och sedan somna om.

I måndags tog jag tåget till Lund för att möta min söta vännina T. I Hässleholm hoppade det på en man som jag märkte iaktog mig från och till på våran färd. När det var dags för avstigning ställde han sig bredvid mig och avsiktligt stötte till mig i ryggen. Jag reagerade naturligtvis och mötte hans blick. Denna främling gav mig då ett brett leende och sa: Du har de vackraste ögon jag sett! Sedan försvann han bort. Den komplimangen gav mig ett beståeende leende resten av dagen trots att jag inte gjorde några shoppingfynd!

Under tisdagen betade jag av några punkter på listan i väntan på att det skulle bli kväll och vi skulle gå bort på middag. Vi var hos den sötaste familjen i Vä och gosade med deras lille prins. När man ser dessa små varelser inser man hur fort de växer upp och blir stora. Som alltid vid babymöten skriker det i mig. Jag vill ju ha en till, jag skulle ju ha tre =(. Samtidigt vet jag att jag har fina barn redan och att var tid har sin tjusning men insikten att aldrig mer få uppleva detta under att bli förälder är jobbigt.

Igår gjorde jag shoppingtur här hemma men inte fann jag något då heller direkt, handlade till Älskling och två av barnen. Tycker kläder är så svårt, allt i min storlek är mörkt murrigt och tantigt känns det som. Jag har inte fyllt fyrtio ännu måste jag då bli tant för att hitta kläder? Hittar jag något fint så är det inte lämpligt att ha på jobbet. Usch fy och blää för klädbranchen måste finnas fler än jag med detta bekymmret?

Idag har jag knappt gått upp. Hade betsämt mig för en match med symaskinen men känner mig mest bara deppig och inte alls på humör. Dumt att bråka med elektriska saker då. Tror minsann att det blir en runda ner i sängen igen efter lunch så kanske jag kan vara pigg o glad tills Älskling kommer hem. Bara några dagar kvar sedan kommer mina älskade ungar hem och allt blir som det ska. Bara att konstatera att enasmhet är inte min grej och jag som trodde att jag var en ensamvarg. Vilket självbedrägeri! ;)

Hoppas Du får en bra dag!

Kram Kram Kajsa Karin.