Hej.

Efter jobbet slinker jag in på den närliggande affären, detta var jag dock inte ensam om, affären var full av folk som ville fynda veckans vara. Jag spankulerar runt och plockar på mig det jag ska ha och lite till och finner sedan min plats i kön. Lite trött i skallen och något irriterad på alla dessa väsnandes kunder inser jag att det bara är att gilla läget, blir min tur tids nog. Vanan trogen börjar jag då syna folket i min omgivning, några bråkiga barn, några föräldras ansikten skymtar förbi blandat med för mig främlingar. Min blick fastnar för den unga snygge mannen framför mig som samtalar med brodern sin som står längre fram i kön. Jag kan inte sluta kika på denna kille då jag fann något bekant över honom. Han märkte nog av att jag betraktade honom då han först gav mig en granskande blick och vänder sig bort. En liten stund senare vänder han sig om, ler mot mig och säger hej. =)

Hej, svarar jag men min hjärna skriker Gud hjälpe det kan inte vara sant. Den unga snygga mannen framför mig är en av de killar jag tampades med som ny utexaminerad. Denna lille taniga kille och bror var duktiga på att busa men besatt en oändlig charm redan då. Kul att springa på dessa unga vuxna men det blir en påminnelse om att man inte är en ungdom själv längre. På ett sätt är min cirkel sluten eftersom jag numera arbetar i samma lokaler som jag gjorde då en gång för länge sedan i ett annat liv.

Länge leve ungdomen!

Kram kram Kajsa Karin.