Hej.

Lillprins Bus tittar på mig med undrande blick och frågar sedan: Mamma varför kan du inte vara gift med både pappa och Nallen? Min spontana reaktion blir att skratta men förstår snabbt att han menar allvar. Jag förklarar så gott jag kan om att livet ser ut som det gör och att jag vill inte ändra på så mycket nu. Han förklarar då att han vill att pappa ska bo på hans rum alltid, pappa är bättre på att busa än vad vi är!

Ja, alla har vi väl olika roller som föräldrar och busa är inte min starkaste sida, jag lägger nog större vikt vid trygghet och kontinuitet men jag kan ändå förstå min sons önskan. Barnen har utökat sin vistelse tid hos pappan nu i höst och det förändrar en hel del för oss alla. Saknaden är enorm och uppbrotten blir tyngre. Jag hoppas att vi kan hitta sätt att hantera detta, men det är jobbigt när man hör den ledsna rösten i telefonen som tyst ber om att få komma hem. Hem, ja det är fortfarande hos mig och jag vet inte hur jag ska kunna ändra på detta. Eller om jag ens vill att det ska ändras, känns ju skönt att de känner sig trygga hos mig och vill vara här.

Jag saknar barnen enormt när de inte är här och att ha Älsklings barn här jämt spär på saknaden efter mina egna. Jobbigt att vara mamma till någon annans barn jämt men bara få ha mina halva tiden är skit rent ut sagt.......