Hej.

Är ett konstigt fenomen det där, att så fort jag känner av lyckan i mitt liv griper rädslan tag i mig med en obönhörlig kraft. Resan jag på började för över tre år sedan har nu nått vägs ände. Jag har funnit tillbaka till mig själv och vet nu vad som är viktigt för mig i mitt liv. I samband med att jag blev tacksam över mitt liv och över allt det fina jag faktiskt har fann jag kärleken på nytt. En kärlek som jag hoppas på ska stanna i mitt liv för evigt.

Det är här det svåra kommer och min rädsla tittar fram. I hela mitt liv har saker hänt så att lyckan raserats, jag har haft viktiga personer som valt att lämna mig och där bottnar sig rädslan. Hur ska jag våga släppa någon så nära mig igen? Jag vet att jag måste och jag vet att jag vill men rädslan finns kvar. Vad är det som säger att jag får behålla lyckan denna gången?

Jag försöker ta varje dag som den kommer och göra det bästa av den för jag vet, att om morgondagen vet jag inget. Jag lever nu ett gott liv med mycket kärlek och värme och en samhörighet som är viktig för mig. Jag är trots allt tacksam för livet.

Var rädd om dig själv där ute i livets bergodalbana!

Kram Kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...