Hej där ute....

Skrivandet går sådär just nu, händer alldeles för mycket kring mig just nu. För mig privat är allt bara fint men jag har vänner som har det tufft och klart påverkar det även mig och mitt. Mitt i min stora lycka är de i sin djupaste sorg. Livets absurditet.

Min förlovningsring har gått i två bitar. Jag vet inte om jag ska ta det som ett tecken eller? Kontaktade leverantören och nya är utvalda. Vi har valt en annan modell tyvärr för vi gillade verkligen dessa i svart och "silver". Men eftersom Älsklings ring börjat flagna i det svarta så såg vi ingen mening i att byta till nya i samma modell. De vi valt nu är i titan och med en vågig/räfflad yta. Var rätt så lätt att hitta förlovningsringar i titan men desto svårare med vigselring. Varför ska vigselringar vara i guld? Jag gillar inte guld plus att jag blir svart av det, inte ens vitguld är att tänka på, så titan passar mig utmärkt. Vet hur ringen ska se ut så det blir väl till att ta kontakt med guldsmeden och se om han kan hjälpa oss. Än finns ju tid för inte vet vi när vi ska gifta oss bara att vi ska.

Mäktig känsla det där; att vilja gifta sig, jag som ALDRIG skulle gå den vägen igen!

Fast Älskling kom i min väg och kullkastade alla mina föreställningar om hur livet skulle te sig och varför då inte hylla vår kärlek och visa vårt engagemang för varandra genom en fin cermoni?

Ta hand om varandra och kärleken! <3

Kram Kram Kajsa Karin.