Hej.

Det har varit intensiva dagar, både i veckan och nu i helgen. Jobbet har rullat på med långa dagar och många barn. Lillprins Bus blev sjuk och fick vara hemma nästan hela veckan men som tur var hade pappan lediga dagar och kunde vara hemma det mesta av tiden. Torsdagskvällen hade vi kvällsföreläsning om stresshantering, Intressant innehåll men inget nytt. Vikten av positivt tänkande belystes ännu en gång.

På fredagen var det åter dax för kurs i samtalsledarutbildningen. Spännande som alltid men det blev en annorlunda upplevelse för mig. Vid vårt förra tillfälle fick jag ju till mig att jag skulle vara mer sann mot mig själv och min grundpersonlighet. Detta är tankar jag burit med mig och som jag försöker leva efter. För att visa på den process jag gått igenom tog jag med mig en av mina dikter till Lars ( kursledaren). Han tog emot den, tackade och undrade om han fick använda den vid något tillfälle. Ja, sa jag och tänkte inte riktigt på vad jag sa ja till. Efter kaffepausen bestämde han sig för att läsa upp dikten för de andra. Vilken mäktig och utlämnande känsla att sitta där och se hur mina ord påverkade dem. Kanske kommer Lars att även att använda den i sitt utbildnings material. Häftigt!

Många fina ord fick jag till mig den eftermiddagen och allt kändes surrealistiskt hela kvällen sedan. Har fått i uppgift att översätta den berörda dikten till engelska så att den går att lägga upp på hemsidan så det bli projektet för ikväll när barnen somnat.

Helgen har gått i familjens tecken och vi har bara umgåtts med varandra jag med mina två busbarn och Älskling med sina trollungar. Oj vad jobb vi har framför oss men det måste väl gå på något sätt; har ju lite tid att bearbeta barnen på och att få fram ett gemensamt förhållningssätt.

NU nattsago läsning och massa mys.

Plötsligt så händer det!

Kram kram Kajsa Karin.