Hej på dej!

Jag satsar på kärleken för vad är mer värt än just den egentligen? Jag vet ju att jag vill ha Älskling vid min sida resten av mitt liv.Så vi kör ett varv till, försöker förändra det som är dåligt och göra mer av det som är bra. Under denna period av turbulens och funderande kring hur livet ska komma att te sig har vi haft många långa diskussioner om vad vi vill ha ut av livet. Vill vi lägga all tid och ork på att renovera ett hus? Vilka är våra och familjens behov? Vad kan vi vara utan? Hur vill vi leva sedan?

Vi kom fram till att vi vill ha tid, tid tillsammans alla, tid för våra egna barn och tid för varandra. Resultatet blev sådant; vi flyttar till stan! Och då ödet verkar vilja gå vår väg så fick vi lägenheten vi sökt. Den är på nästan 150 kvm med badrum och toalett. Ett kök som man kan stänga om, vars ett sovrum till oss alla ( Jag o Älskling delar ofcourse) men ändå ett vardagsrum som rymmer både soff grupp och matbord (pysselbord) Vi kommer inte ha en trädgård men de gånger vi utnyttjat trädgården här går att räkna på en hand. Visst blir det en omställning mot den friheten vi haft här, men jag kan ärligt säga att jag saknat staden mer än jag trodde. Dags att jag är ärlig mot mig själv och inser att drömmen om det stora huset på landet bara är en dröm och den är projicerad av de förställningar jag bär på om hur det borde vara. Nu känns det ända in i märgen att detta kommer att kunna bli hur bra som! Vi kommer ha gemensamhetsytor men ändå möjlighet att gå undan från varandra. Kanske vårt vuxna umgänge kan öka då mina vänner istan sällan tar sig hit ut, men där kommer vi nära....

Vi uppgraderar boende ytan och minskar våra måsten. Låter som en bra ekvation, tycker ni inte?

Kram kram Kajsa Karin.