Hej "alla" :)

Ja, inte är ni många som läser min blogg men det gör inte så mycket eftersom jag skriver mest för min egen del och i syfte att rensa mitt inre och kunna "se" mina känslor. Ändå vill jag säga tack till EKT för kommentaren du lämnade häromdagen, den värmde och gav framtidstro. Barnen som bor under mitt tak är elva, nio, sju och fem och det är nio och sju åringen som är mina egna så att säga. Är på sätt och vis glad att jag inte satt alla fyra till världen men om livet varit som jag tänkt hade det stannat på nummer tre ändå. Jag har sedan barnsben alltid tänkt mig som mamma och alltid velat haft stor familj, dock trodde jag inte att det skulle gå till på det viset som det gjorde.

Jag försöker i min föräldraroll ta ställning till vilken kunskap jag vill ge barnen. Hur vill jag att de ska utvecklas? Vad är viktigt att kunna som vuxen? För visst är det så att det är nu vi skapar grunden. Jag har ofta fått höra att jag är för sträng mot barnen eller ställer för höga krav och ibland kan jag själv fundera över om det är så. Samtidigt kan jag ha med mig dem på läkarbesök, tandläkaren och restaurang utan att oroa mig för att de ska missköta sig.  På lördag ska vi dock göra något jag är lite orolig för vi ska nämligen gå till badhuset, jag och de fyra barnen; Älskling ska grilla korv på torget. Ja, ja blir säkert bra det oxå ska ju vara en första gång för allt och tre av fyra simmar ju nu.

Var på samtal om Panda Bus idag och det ända hon behövde öva på var sin stavning. Detta är helt godkänt när man går i tvåan kan jag tycka. Stolt mamma men även stolt tös som lämnade skolan idag. Nästa vecka är det dax för den stora tösens samtal,spänannde att se om förvandlingen vi sett här hemma även gäller skolan. Vi kämpar på och ja jag tror nog att det blir bra vuxna av våra fyra busfrön!

Man vet att man är vuxen när man tillåter sig leka!

Kram kram Kajsa karin.