Hej på dej.

Tid är en konstant bristvara känns det som för många av oss. Tid till att göra det vi måste och det vi vill och inte alltid sammanfallar de heller. Allt för ofta styr måstena och viljan får stå till sidan. Men vem sätter kraven? I mitt fall är det i alla fall jag själv och det utifrån förställningar om hur saker bör vara.

Just nu är det bara tiden som kan utvisa om livet blir så som jag önskar. Att bygga relationer tar tid och relationer som bygger på "tvång" kräver nog extra mycket tid. Inte så att jag kräver att Älsklings flickor ska älska mig men vi måste visa varandra hänsyn och respekt eftersom vi bor under samma tak och delar varje dag med varandra. Bara detta att inte veta hur jag ska relatera till flickorna gör det svårt för mig. För visst är det mina flickor också men ändå inte. De är pappas flickor i allra högsta grad och har så alltid varit, och någonstans därute finns deras mammor fast de är aktiva endast i flickornas fantasier. Jag är en "mamma" även för dem i det avseendet att jag ser till att de har vad de behöver och jag finns här för dem varje dag. Det är jag som berömmer, uppmuntrar och ger bannor i samråd med pappan.

Jag är familjens centrum i den mening att det är min och Älsklings kärlek som gjort att vi bildat familj. Ibland känner jag mig klämd och vilsen i hur jag ska hantera relationerna inom familjen. Jag ser hur band knyts mellan barnen men även hur rivaliteten ökar. Mina barn känner sig hotade av flickorna och flickorna känner svartsjuka gentemot mig. Och mitt i allt detta ska jag och Älskling få vår relation att växa och stadgas. Tid, tid och åter tid.

Den andra STORA nyckeln är kommunikation. Och här pratas det massvis. Ibland känns det som det mest är jag som pratar och de andra lyssnar men undan för undan fattar de galoppen och de kan förklara vad de tycker och känner. Målet är en familj där vi alla sex känner att vi har en självklar plats och är lika viktiga för varandra. Jag hoppas verkligen att målet är uppnåbart, ge mig bara lite tid. =)

Ingen vet hur mycket tid de har att disponera, så andvänd den väl!

Kram kram Kajsa Karin.