Hej!

Hon ser korset jag bär runt min hals, jag ser slöjan som täcker hennes vackra hår. Båda är vi kvinnor som bär tecken på vår tillhörighet. Vi visar utåt var vi står när det gäller vår tro. Vi jobbar varje dag, sida vid sida. Vi delar skratt och oro. Lika men ändå olika. Kvinnor, mammor, fruar, systrar och medmännisor.

Bakom slöjan ser jag en härlig individ med humor, omtanke och eftertänksamhet. En kvinna som liksom jag sätter familjen först. Jag vet att hon har kämpat, jag vet att hon har flytt kriget i landet hon kom ifrån. Aldrig har jag vågat fråga vad hon varit med om men jag kan se sorgen i hennes ögon när hon pratar om sin familj där hemma. Jag är glad och tacksam att denna möjlighet har givits mig, att få komma nära de familjer som inte härstammar från Sverige.

I ett annat liv, i en annan tid delade jag livet med en man från annat land. En del erfarenheter från den tiden har jag tagit med mig på livets stig och ofta funderar jag på den tudelning som blivit mellan våra folkslag. Vi bor i en stad där det bor många av utländsk härkomst, många med just islam som värdegrund. Värdegrunden är det som enligt mig skapar många motsättningar och missförstånd.

Hon uppväxt med att familjen är viktig, att få barn tidigt för att orka få många, hemarbetet är en dygd och det är en skymf att behöva gå och arbeta för då är man fattig. Viljan att vara hemma med barnen och mannen. Att ta hand om mor och farföräldrar. Stötta och hjälpa släkten både här och där. Må vara att mannen är den som syns i samhället men hemma är det kvinnan som bestämmer. Och mannen han älskar och stöttar sin kvinna i de allra flesta fall.

Jag uppväxt med att jag måste stå på egna ben, utbildning är viktig annars blir du inget. Vänta i det längsta med barn så du har rumlat färdigt. Far och morföräldrar har fullt upp med sitt eller befinner sig på hemmet. Hemma hjälps vi så klart åt men, om jag vill vara hemma mer med barnen ses jag som gammalmodig och bakåtsträvande. Och mannen stöttar och älskar sin kvinna i de allra flesta fall.

Jo, jag generaliserar och jo, jag är medveten om att det finns maktstrukturer och våld inblandat: men man får inte förglömma att det gäller för alla, inte bara hon under slöjan. Vad är rätt och vad är fel? Vem kan veta?

Dock kan jag förstå att när man hela livet sett fram emot att få gifta sig, bli hustru och mamma, men hamnar i Sverige och får höra att detta är "fel" så blir det tokigt. Och som svensk kvinna finns knappt möjligheten att inte förvärvs arbeta även om man velat vara hemmafru. ( Ja om du inte finner dig en väldigt förmögen man då ;))

Jag är för utbildning, mänskliga rättigheter och den fria viljan. Men låt då den fria viljan få vara just fri och tvinga inte på oss hur det individuella livet ska se ut. VI är Alla lika värda oavsett härkomst och trosuppfattning.

Det är dax att se individen under slöjan och bakom korset!

Kram kram Kajsa Karin.

 

nallen

6 maj 2012 13:02

Så sant det du skriver. Allt för mycket baseras på generaliserande tankesätt i hur vi möter våra medmänniskor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...