Hej på dej :)

Här ligger vi i influensan, två av oss är igenom medan de andra fyra kämpar mot febern och hostan. Drygt har det varit men vi får väl hoppas på att det är över för denna gången. Vi har ju faktiskt inte blivit så här sjuka samtidigt allihopa någongång. Jag gick till doktorn och fick en massa medikamenter då influensan kickat igång min astma och varje andetag gjorde ont. Medikamenter är bra ibland särskilt när de heter cocillana och cortison. :) Älskling får bli hemma med sjuklingarna i morgon och sedan får vi se hur saker och ting utvecklar sig.

Om jag trodde att förra helgen var en prövning var det tur att jag inte visste vad som komma skulle. I går fick vi nämligen besök av Skruttans mamma. Inte många timmar och egentligen inte särskilt ansträngande i sig men en klart obekväm situation. Skruttan blev naturligtvis glad när hon förstod vem som skulle hälsa på och hon var nöjd över att få visa upp sitt rum för mamma. Jag lyckades behärska mig och sa inte ett enda otrevligt ord på hela eftermiddagen men oj vad jag tänkte. Såg på Älskling att även han tyckte det var en obekväm sist men vi var överens om att det var det här som var bäst så att mor och dotter äntligen fick ses, vem vet när det blir nästa gång? Hon har fått jobb längre upp i Sverige och flyttar nu i veckan berättade hon. Vi har utarbetat en umgängesplan men för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om så mina förhoppningar om att det är annorlunda denna gången är små. Fast för Skruttans skull hoppas jag på bättring för jag vet att det inte är kul att växa upp med en frånvarande förälder.

Och det är här min förståelse och empati försvinner. Barn är en gåva, den största man kan få. Hur kan man sätta barn till världen och sedan inte bry sig om dem? Inte vilja vara dem nära? Inte se dem så ofta det bara går? Jag kan inte förstå alls och därför kan jag inte förstå de som lever så. Fast jag har inte rätt  att döma någon annans val, jag försöker bara leva efter val som känns rätt för mig. Jag kanske tänker helt fel? Det får tiden visa.

Lev livet som det passar dig men var rädd om andra på vägen!

Kram Kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...