Hej.

Jag har drabbats av Heinz effekten. Den där ketchupen i glasflaska ni vet. Man skakar för att få ut något och först kommer inget, sedan kommer inget och sedan kommer allt. Så ser alltid mitt liv ut av någon outgrundlig anledning. Har varit "lugnt" ett tag, sedan bestämde Älskling och jag att vi skulle bo ihop och det var propplösaren skulle jag tro för nu står jag här med ny bostad och nytt jobb. Vi fick lägenheten i Hammar och dit styr färden till påsk ska bli kul tycker vi alla. Mot all logik byter jag då arbetsplats efter jul och kommer ändå få en bit till jobbet fast inte så långt utan de dagar jag inte har fyra barn att lämna eller hämta kan jag cykla. Jag ska vara med och starta upp en helt ny avdelning på en annan förskola och det ska bli spännande även om jag kommer sakna mina kolleger på min nuvarande förskola något enormt. Fast jag kände att jag behövde få tillfälle att utmana mig själv och förhoppningsvis växa som människa och pedagog. Kan bli hur bra som helst eller så faller jag platt fall. I vilket fall som så har jag möjligheten att komma tillbaka, och förskolan ska byggas ut så om inget annat så ska jag tillbaka dit då utbyggnaden är klar.

Mycket nytt men i allt detta finner jag mitt gamla jag. Underbart!

Ha det gott där ute i vår föränderliga värld!

Kram kram Kajsa Karin.