Hej alla....

Livet är inte så kul just nu. Jag och Lillprins Bus är super förkylda och kurar mest under filtarna. Panda Bus är i skolan men det är bara en tidsfråga innan även hon insjuknar. Det är dagar som dessa som är jobbiga att vara ensam på, det är då jag önskar att jag haft någon i min närhet som kunnat handla eller ta barnen en stund så jag fick sova. Har varit här förr och det går denna gången också, det är väl mest tankarna om att det kunnat vara annorlunda som gör dagen kämpig.

Kan inte låta bli att läsa mitt gamla inlägg. Ett år har förflutit och allt är helt annorlunda. Blev aldrig något mer mellan mig och "Han" dvs B. Det där var sista gången som vi träffades. Han ville nog satsa eftersom han flyttade hit men då hade jag redan gått vidare. Man kan inte ge hur många chanser som helst. Jag springer på B då och då eftersom han bor här i stan och det är kul att prata lite strunt och han lyckas fortfarande alltid få mig att skratta. Kul att det går bra för honom och att han funnit det han sökte.

Själv fann jag det jag sökte i ungefär samma veva som jag flyttade till stan. En flytt jag insett var nödvändig för att släppa det förflutna och blicka framåt, samtidigt hade livet varit lite enklare om jag fortfarande haft kvar min marklägenhet. Då hade det varit lättare att påbörja mitt och Älsklings gemensamma liv. Idag står vi med en lite för liten bostad och vet inte riktigt åt vilket håll vi ska rikta blicken. Tanken är att Älskling och tjejerna flyttar ner till sommaren. Både jag och barnen ser fram emot detta men jag har tusen tankar och funderingar kring hur det ska bli. Jag har som vanligt förmågan att se problemen innan de ens finns där. Tur att Älskling är en ständig optimist och står ut med mina ångest anfall. Ja, tänk vad som ändras på ett år. Är det ens lönt att tänka på hur livet ser ut om ytterliggare ett år?

Nu ska jag krypa ner under filten igen och drömma mig bort i framtiden.

Ha det bäst alla.

Kram kram Kajsa Karin.