Hej på dej!

Gårdagen gick i ryslig fart och inte tänkte jag direkt på dagens datum. Inget konstigt i sig, det är ofta jag snurrar ihop datum och glömmer bort. Men just igår kändes det bra men ändå konstigt; igår var nämligen mammas döds dag. Inte förrän jag öppnade bloggen och läste blev det tydligt i mitt metvetande. Innebär detta att det skaver lite mindre i min själ? Eller bara ett krasst faktum över att livet är lite mycket just nu? Tar det tjugo år av saknad innan en nästas dödsdag "glöms" bort? 

Samtidigt ligger allt mig så nära, i år blir jag fyrtio, mamma hade precis fyllt det när hon dog. Mina barn är nio och elva, samma ålder mina småsyskon hade då. Jag har accepterat mammas val men kommer nog aldrig fullt ut förstå, för i mina mörkaste stunder är det ju barnen som håller mig kvar, ger mig kämparglöd och massor av kärlek. Varför rör sig livet i cirklar?

Livet i övrigt är lite mycket just nu, som alltid i maj. Samtal, grillkvällar och utvärderingar både på jobbet och skolan. Ovanpå detta den stundande flytten som mest av allt ger mig ångest. Allt jobb innan, allt jobb efter och ångesten; Hur ska det bli?

Känns att hjärta och hjärna inte samarbetat i denna flytt, jag hoppas hjärnan övat på sin övertalningsförmåga, annars kan jag skita i att packa upp för då blir vi inte långvariga i stan. Who lives will know =)

Livet är som vädret; ömsom sol, ömsom regn. Nu längtar jag efter mer sol både ute och inne!

Kram Kram Kajsa Karin.