Hej.

Idag är åter en dag med sjukt barn. Även denna gång är det Lilleman som är kass. Han orkar inte riktigt bli kry och inatt har han klagat över ont i öronen och haft en förskräcklig hosta. Har fått tid till doktorn så nu ska vi kanske få bukt med det. Själv är jag mycket bättre men det är som det sista av förkylningen inte vill släppa taget. Gott att Panda Bus hållt sig frisk hela tiden, hon som annars brukar vara den första som trillar dit. Kanske alla hennes behandlingar verkligen har stärkt hennes imunförsvar nu.

Det var det om sjukdomar; eländet består av människor runt omkring mig som har det tufft i livet. Älskade H och J ska nog gå skilda vägar. Man har ju haft det på känn men ändå hoppats på att de skulle reda ut det. Mitt egna liv är fint men jag påverkas självklart när folk i min yttre omgivning strular till saker och ting och jag märker att människor som står mig nära drabbas.

Älskling var hos mig helgen som gick och vi hade det mysigt med film, go mat och Ikea besök. Vi planerar för fullt hur vi ska få ihop livet tillsammans, både det praktiska och det emotionella. Barnen har många frågor och det känns som det är bra att det är ett tag till innan flytten blir av. Själv är jag mest stressad över insikten att ytterliggare en flytt står inför dörren inom en ganska snar framtid. Vi kan omöjligt bo här under en längre period så nu börjar jakten på boende igen. Och vi som precis kommit på plats här! Jag får väl erkänna att broder min hade rätt när han sa att det nog bara blev en jul i denna lägenheten också. Spännande men oroligt. Vart ska vi ta vägen? Mycket att tänka på för barnen behöver ju skolplats och barnomsorg. Hade helst sett att Nanna slapp byta skola igen, men men vi får väl bida tiden och se.....

Tänk vad en envis smålänning kan ställa till med....

Lev väl därute.

Kram kram Kajsa Karin.