Hej alla!

Jag möts av ett par blågröna stora ögon. Svarta fransar ramar in dem och små rynkor i vrårna avslöjar att livet börjar sätta sina små märken. Dessa ögon möter jag ofta men jag känner glädje när jag nu kan se att dessa ögon kan gnistra till. Alltför länge har allt man sett varit sorg, nu speglar sig något annat. Glädje och optimism, samt ett och annat skratt och spratt. Visst kan de gnistra till av ilska också men inte alls så ofta som förr.

Dessa ögon är allt oftare mer gröna än blå och det är ett tecken på att något lurar under ytan och lekfullheten ligger nära. Dessa ögon var under många långa år orsak till sorg och smärta, detta vände sedan och är idag ofta en källa till beröm och igenkänning.

Dessa ögon avslöjar allt för ofta sin ägares sinnesstämningar och tankar. Ögonen sägs vara själens spegel och vad kan vara mer rätt i detta fallet? Jag har lärt mig älska dessa ögon och lika bra är väl det för de ska ju förhoppningsvis följa mig resten av mitt liv.

Äntligen kan jag se mig i spegeln och tycka om det som tittar tillbaka. Äntligen kan jag le och säga att; Ja, vi är på rätt sida igen!

Kram kram Kajsa Karin.