Sol dis

Jag ser ljuset silas

genom dalande flingor

Känner doften

av förändringens tid.

© Kajsa.

Jag skriver, nästan varje dag men sällan sådant som som jag är redo att dela med andra. Jag befinner mig på ett mörkt ställe just nu och varje dag jag bara tar mig upp ur sängen och genomlever med en någorlunda hyfsad prestation är en bedrift. Jag är vilse i mig själv och allt mitt skit jag bär med mig, som jag letar efter sätt att hantera. Jag trodde att jag bearbetat min sorg klart, men nya saker i livet gör att den kommer upp till ytan igen och jag måste ta tag i det som jag tidigare kanske blundat för. Jag bär fortfarande på mycket sorg och ilska framör allt mot mina föräldrar och att inte kunna fråga hur de tänkte, gör processen svårare. Mamma kan inte svara, pappa vill inte. I mina mörkaste stunder tänker jag att pappa kommer märka resultatet när han blir gammal på riktigt men när han häromdagen berättade att han är allvarligt sjuk kan jag ju ändå inte låta bli att oroa mig för honom. Jag vill vara en annan typ av person än de var då och att ge igen med samma mynt förändrar inte historien. Tänk att jag vid fyrtio års ålder fortfarande så starkt präglas av känslorna som min föräldrar planterade i mig som barn? När ska jag växa upp? Och hur lyckas jag plantera bättre känslor i mina barn? Nää livet är sannerligen inte lätt men jag kämpar på och snart skiner solen på mig igen! =)

Kram kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...