Tanken den bara slår mig

i år har jag har levt

lika länge med dig

som utan dig

tjugo år har gått

sedan du dödens rep tog.

Ett val som jag har svårt att förstå

men som jag genom åren kommit att acceptera

Jag står här nu, med insikten att du aldrig älskade

Inte oss, inte din man men sorgligast av allt

aldrig dig själv.

Jag önskar att vi kunde mötas

att jag kunde få säga; Jag älskar dig

så att du fick en chans att känna den kärlek

mina barn kan ge.

Att mötas

inte som mor och dotter

utan som de trasiga kvinnor

vi båda blev

på grund av livets väg.

När livet är svårt

och livets väg vacklar

önskar jag att du fanns här

men styrkan du gav mig

får mig att kämpa

fast sorgen efter dig

är fortfarande stor.

      © Kajsa.

Idag skulle mamma blivit sextio.......Jag trodde saknade och sorgen skulle minska med åren men allt som ändras är formen och uttrycken. I vissa avseenden blir jag nog aldrig riktigt vuxen och jag har accepterat att jag får gå genom livet och känna mig halv.

Kram Kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...