Hej på dej.

Under utevistelsen igår på jobbet hörde jag både koltrastens och talgoxens drillande. Snön på taken droppade och jag kunde se spår av det nya gräset sticka upp. Än är det vinter kvar och en och annan kölpdknäpp och hagelskur ska jag väl genomleva innan våren kommer för att stanna. Ändå, dofterna börjar ändras och ljuset är påväg tillbaka. Jag överlevde ännu en vinter!

För det är så det känns där innne, äntligen börjar vinterna ta slut och jag kan börja blicka framåt. Visst har vinterns och framför allt julens betydelse förändrats för mig men det är ändå den känslomässigt tuffaste tiden på året för mig. Nu börjar jag blicka framåt.

Hösten har varit djävulsk och många var degånger då jag bara ville ge mig av från mitt eget liv, men jag utmanade mig själv och gjorde det som är svårast av allt. Jag stod kvar. Jag stod på mig. Jag ställde krav på mig själv och min omgivning. Nu börjar det bli ljusare. Visst att vissa problem kvarstår och andra problem komma skall men vi stod starka tillsammans, sida vid sida stöttade vi varandra och framför allt står Älskling också kvar. Vi börjar se ljuset igen där det förut bara fanns mörker och frustration. Kanske vi en dag även hör glädjens sång.......

Njut av ljuset!

Kram kram Kajsa Karin.